Måndag
I’ve put my trust in you
Pushed as far as I can go
Pushed as far as I can go
Igår var det en toppen mysig dag som slutade i litervis av tårar. Jag vill inte åka ifrån Gordon!!
Somnade väl tillslut och kom fram till under natten att jag egentligen inte alls har bråttom hem. Jag borde ju njuta av ledigheten med min karl istället för att åka hem och göra..? Det kommer jag ju hinna ändå!
Så vaknade vid 10 imorse, men somnade om när Gordon kollat när han började jobba. Han började inte förän vid 5 så vi sov till 3 (hujeeda...) och sen ut på en promenad i solen, var ute i nästan en timma :) Sen mys o mys innan han var tvungen att gå till jobbet.
Imorgon fyller han år och börjar inte förän 5 då också så ska ta färjan över till Kragero för att äta lunch och bara mysa! Inte bestämt mig än om jag åker imorgon kväll vid 5 eller onsdag morgon..
Jag jobbar torsdag morgon iaf, så mycket vet jag.
Anledningen till att jag var så tok ledsen igår var för att det känns typ som vi gör slut, och fråga mig inte varför. Jag vet ju att vi klarar det här men känns som en sån stor bit av mitt hjärta lämnas kvar här. Han är ju den som känner mig utan och innan, det är han jag vill bestiga berg med.
Kommentarer
Trackback
